Monday night
För att inte tänka på honom jag dränker mig i antingen förnekelse eller så gör jag vad som ses som normalt. Träffar vänner, skrattar, verkar lugn. Inom mig är det allt annat än lugnt. Idag har min snälla sis hjälpt mig att söka olika folkhögskolor. Det känns på många sätt bra. Det ger mig hopp om en framtid där han inte finns. Men trots det kanske jag ändå finner någon slags lycka.. vem vet? Vi får väl se att jag överlever är det ingen fråga om. Men jag saknar honom hela tiden varje dag och varje stund är svår när han inte finns där. Jag försöker att inte störa honom men ibland kan jag inte låta bli. Jag ska vara stark- Även om mina vänner och min familjh finns där så känner jag mig helt ensam i mörkret och jag håller på att dör inombords. Jag vill bara skrika och känslan inom mig måste stoppas. Att jaginte var tillräckligt att jag inte gjorde rätt!!!
Okej nu håller ja på att flippa lite. Jag kommer klara detta Jag måste!!!







Jennie Johansson

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0